yes.

Damn vilken oförstörd bra dag!
För idag var jag ute i skogen två timmar med Emme&fisen (+hugo, cindy, mighty, ebel, donny). Och sen åkte mor och jag upp och kollade på Jespers teater. Löhvly.
Imorgon blir det åtminstone att fixa med att växla pengar med emmy inför resan till Frankrike (&nicole!) på fredag.
Sedan blir det inte mindre än att fira Jespers teaterinsats med några välförtjänade öl.

---

Det är ganska underbart hur rätt och lockande det känns att göra fel.
Ganska förtrollande hur bra det känns, att gå emot sig själv och strunta i sin egna självrespekt.

---

Jag anser förövrigt att människans intellekt är patetiskt.

DAMN; vilken bra oförstörd dag!
För idag tränade jag innan jobbet med Mathilda, precis som igår. Fick reda på att det förmodligen inte är hela styrservon som är sönder på bilen, så det kanske bara kostar 2000. Jävligt fett.
Imorgon är sista dagen på Kinnarps. Så det blir någon månad av rastlöshet, får se hur väl jag lyckas spendera den.
Ska försöka åka till arbetsförmedlingen på fredag. Lämna in bilen igen på måndag. Räkna igenom min ekonomi på onsdag när min lön kommer in och jag vet vad bilen kostar.

Att ta en paus i verkliga livet och släppa alla gränser man satt upp, är det att rasera dom och gå tillbaka alla steg man tagit ?

&förövrigt anser jag att människans intellekt är patetiskt.

Kanske kan det vara dax att skriva lite blogg på riktigt igen? Inte bara när man är okontrollerat upprörd.
Ska börja varje inlägg med frasen: DAMN, vilken bra oförstörd dag.

Denna dagen har varit bra och oförstörd eftersom jag fick en semla, vaknade av mig själv vid 04.39 så han dricka kaffe i lugn och ro innan jobbet. Och eftersom vi stannade maskinerna så mycket idag.
Jag har sovit några timmar tills nu, och nu kanske det är dax att färga håret? Ja, det tror jag faktiskt. Lite organisering kanske? Kunde behövas i mitt kaos.

Och jag tänker nog avsluta med följande mening; Förövrigt anser jag att människans intellekt är patetiskt.

Visst ska döden komma ändå. Men inte så som den bör eller väntas.

Det räcker fan nu. Jag som inte mött döden, varför ska den ligga och retas i kanten för vad som är förkrossande verklighet och en jobbig dag. Det ska inte vara såhär, allt ska inte börja dö ifrån mig, allt ska inte behöva ta slut i förtid. Några saker borde få leva ut och leva klart. När morgonen gryr och klockan har ringt, klarar jag inte av annat än goda nyheter, jag orkar inte ta ännu ett farväl iår.

Jaja, livet rullar ju vidare, så värst mycket händer det inte, även om det kanske gör det. Kan ju dra helgen bara för att jag inte vet hur jag ska förklara hur dagarna känns när de bara går sin väg. Fredags hängde jag med anna och hade mysig picknick utav helvete på högabråtet i ett underbart väder som egentligen borde vara omöjligt i början på oktober. Man kan ju tillägga att man saknar och avundas och beundrar och tycker synd om den flickan på samma gång. Det är förvirrande, det där med liv. Sen blev det slänga på sig saker och få christoffer robin att köra till jönköping, ölbowling med jobbet och senare utgång med grabbarna grus. Riktigt trevligt och lite ovanligt, perfekt. Upp vid sju på lördagen för att åka ner till malmö på rockmässa med christoffer robin, david rickard, jockebus och dan. Liten besvikelse, men underbar festival kännsla med pissöl och klarblå himmel med lökigt sällskap. Söndagen var ångestdagen i helgen, allt kan ju inte vara frid, det blev en jävla massa saknad och avsaknad och allt vad man vill kalla det. Det är svårt att säga vart man ska och vem man ska bli, hur man ska minnas och vad man ska se. Men att oroa sig är att döda den lilla tid man har.

Jag började plugga, men sen kom det en jävla dinosaruie och förstörde allt.

Slutspurten i skolan (yes jag har köpt en hatt, yes jag älskar den.) Just nu ska jag skriva ett svenskatal, men om vad? hur ? Så istället sitter jag vid facebook och väntar på att min ärade pojkvän ska komma.
Idag satte jag G på spanskan, igår på projektarbetet och geologin. tYp.
Det är ett jävla slit att vara jag just.

Om än bara för ett meningslöst halvår. Som faktiskt inte alls är så jävla meningslöst. Ganska jävla underbart!


Inte ens ett år sedan vi åkte till stugan njöt av de sista dagarna av sommar innan skolan skulle dra igång. Men det skulle lika gärna kunna vara år och dagar sedan, det känns så långt borta. Så overkligt. Det ligger i det förflutna, men fortfarande varmt om hjärtat. Vårt sista riktiga sommarlov, vår sista sommar där våra steg går åt samma håll. Jävlar va livet springer, och va vackert det ömtåliga är.
Så stolt över mina vänner, ofantligt.

Vem kan, om inte du kan?

Another plugg-kväll. Ska försöka få så mycket gjort som möjligt.